Nu rullar vi mot Lidköping. Jag sitter här i baksätet och funderar över om jag har med mig allt. Känns alltid som jag har glömt något. Samma visa varje gång. Mamma och pappa förstår inte hur jag kan oroa mig så mycket för det. Men det är typiskt mej. Vill verkligen känna att allt är med. Men det känner jag aldrig. Trots om allr är med. Aja.. Det är bara att hoppas på det bästa. OMG! Glömde hjälmen. *kollar efter* Vilken tur, den ligger där den ska. Haha... det är lixom så jag håller på. ;)
